Stress då och nu

För ca två år sedan satt jag på bilprovningen med hjärtat i halsgropen. Inte för att jag var direkt nervös för att bilen skulle få körförbud, utan för att jag skulle ta bilen, köra till ett nytt ställe, prata med okända människor och sedan ta mig tillbaka. Kroppen reagerade med hjärtklappning, tunnelseende och noll lokalsinne.
Det låter kanske konstigt för några av er, andra känner kanske igen sig?

Bara tanken på att åka iväg fick kroppen att reagera innan mitt medvetande undrade vad som var på gång. Jag tänkte, hur kan jag reagera så starkt av en sådan enkel sak. När jag sedan rannsakade mig själv, så insåg jag att jag känt så i omgångar, större delen av mitt liv. Det syntes inte utåt alltid, men det kändes inåt.

Man vänjer sig och ser det som en del av personligheten.

I mitt fall håller jag på att förändra detta.
I mitt fall har jag börjat jobba bort min överkänslighet mot nya situationer, ljud och lukter. Det är en bit kvar, men jag jobbar på det.
I mitt fall märks skillnaden och när jag slarvar, märks det, så jag jobbar vidare i min takt varje dag.

I dag var hjärtat lugnt och stilla.
Jag fulsjöng hela vägen hem och ja, bilen gick genom besiktningen i år igen.

Besiktiga dig själv!
Är allt så bra som det går?
/Linda

-

-