Människans anpassningsförmåga

Människan är expert på att anpassa sig.
Jag möter människor i olika sammanhang som får mig att fundera på vår fantastiska anpassningsförmåga.

Några lever med exempelvis värk, ljus och ljudkänslighet och sömnproblem. Det ordineras värktabletter och de med känsliga sinnen stannar hemma eftersom de omöjligtvis kan vistas i bullriga miljöer som restauranger eller fester.

När jag frågar om de vill försöka hitta ett sätt som lindrar, om möjligt, säger nästan alla att det är mycket bättre nu än för x-antal månader eller år sedan. Så det är tillräckligt bra nu. (Och då menar jag dem som har kommit en bra bit på vägen tillbaka).

Tanken på att vissa saker går att jobba bort med rätt kost och övningar finns inte riktigt och jag funderar på varför.

När jag själv mådde som sämst, kom jag inte utanför dörren. Men sedan? Varför är det första i h de sista stegen så svåra för de flesta?

Vad får dig att ta ett steg framåt?
En vän som tjatar?
Du själv?
Är det jobbigt när någon annan säger åt dig?
Berätta gärna! Här eller i ett personligt meddelande.

/Linda

-

-